Jag är inte rädd för åskan

Idag undervisade jag min klass för näst sista gången. Jag fick börja lektionen med en uppläxning. (Mina elever skulle inte klara sig länge i Jan Björklunds skola. Katastrofbetyg i ordning och uppförande.) Men det fanns hopp! Efter min utläggning om hur skolan ska fungera satt de som ljus. Lyssnade intensivt, pratade bara på svenska och var lugna. Fint!

Sen kom mister åskmoln in.

Han har varit sur på mig i två veckor och när jag idag satte ner foten stormade han ut ur klassrummet.

Lärarkandidaten Linda fick ta över min klass och jag tag i åskmolnet.

Jag är inte stor, men jag står på mig när jag har rätt!

Pratade med rektorn efter lektionen och han kommer nu få ett samtal även med henne. För som han beter sig får man inte.

Linda som ska ta över min klass när jag börjar mitt nya jobb var med och såg hela  spektaklet. Var livrädd att hon skulle hoppa av och inte vilja ha min klass efter det här. Så jag sa till henne:

Bli inte rädd! Det är inte alltid såhär. Oftast är klassen fullkomligt underbar. Snälla, ge dem en chans!

Hon svarade:

Äh! Det här var ingenting jämfört med en vanlig dag på ett högstadie!

Tack, vad skönt det var att höra. Min klass är inte den stökigaste i Sverige. 

Pewh! 

Men jag är ändå glad att jag slutar snart.