Tjack o klack

Buu, jag har varit dålig på att blogga nu den senaste tiden. Men nu ligger jag i sängen o har JÄTTEONT i halsen :/

Så här kommer en liten up-date från helgen i Sthlm.

Mitt bästa köp i helgen var lätt min småkompis. En liten tygkompis med några gryn eller nåt i. Den ska jag ha nära till hands i skolan under föreläsningarna. Tänkte att jag kunde avreagera mig på den istället för mitt datorfodral som har fått sig ett och annat vid det här laget. Min småkompis kommer nog att vara rolig nu ett tag sen tar min nyfikenhet över och småkompisen kommer att råka ut för en liten ”olycka” och jag får äntligen reda på vad som egentligen är inuti!

Jag var orolig att min kära skulle få något anfall o dö på grund av musikalen vi var på i går kväll. Det är verkligen inte hans grej :)

Vet inte riktigt vad jag ska säga om ”The Producers - Det våras för Hitler”.
Okej, jag förstod att det skulle vara någonting om Hitler, fast skoj? Men hur kul kan det bli? Mycket gubb och tantsnusk. Jag blev mest stött och rätt upprörd faktiskt. Okej, kalla mig lättstött, pretto, politisktkorrekt eller vad som. MEN när halva skådespelarsverige står med nazikläder, hakkors över hela kinateatern, och skriker SIEG HAIL blir så känner jag mig riktigt obekväm.
Var de ute efter att provocera så lyckades de på den punkten i alla fall.

Men en sak som var bra - jag kom på att jag verkligen älskar broadway! Chapeau-Claque* käpp och steppande dansare är ju GRYMT!

*Emilia o jag skrattade i säkert ett halvår åt Ted Gärdestads låt Chapeau-Claque. Det låter verkligen som att han sjunger TJACK O KLACK. Tjack o klack o cadillac, blanka skor och frack. Där såg jag honom framför mig, hög som ett hus i klackarskor. Sen visade det sig att han sjöng om Chapeau-Claque, en hög hatt som man brukar ha på broadway, så mycket coolare än droger!

Pretto, yes I am!