Det var inget allvarligt. Lite bedövning, lite skalpell och sen sytråd på det.
Fredrik var med som stöd men frågan är vem det var värst för. Han såg rätt blek ut efteråt när han berättade om "blodiga saxar som bara flög!!". Sjuksyrran lyckades även övertala honom till att ta snabbkursen i läkarvård då det tydligen är han som ska klippa och plocka mina stygn om några veckor.
När jag tagit en värktablett så kan jag nästan glömma bort vad som hänt mig idag. Men bara för en sekund... det är svårt att ignorera alla konstiga blickar.
Det ser faktiskt ut som att jag misslyckats med min rakning i morse och har försökt lösa det med "hudfärgat" plåster.
No comments:
Post a Comment