Akta er för Urvädersgränd

Igår skulle Fredrik och jag cykla bort på en lägenhetsvisning. Eftersom den var vid Mariatorget skulle jag möta honom vid hans jobb.

Jag skulle spexa till det och köra ett nytt håll med lite smågränder.

Det gick inte alls bra.

Det här är mina sms till Fredrik några minuter innan vi skulle mötas upp:


Urvädersgränd är tydligen en kullerstensgata med 90 graders lutning. Jag kände hur bromsarna inte kunde stå emot så jag hoppade av cykeln.

Tog mig ner för backen med nöd och näppe och så ser jag:

Sista biten är trappor.

Och längs med den branta trappan är en uteservering som är smockad med folk.

Jättekul. Ska jag bära ner min cykel och snubbla framför publik, på Götgatan runt kl 18 när det är som mest folk?

Jag ser framför mig hur jag får en applåd likt den man fick om man tappade sitt glas i skolmatsalen. Jag ser min väska ramla ut ur cykelkorgen med allt innehåll på gatan.

Backen är alldeles för brant för att jag ska vända och ta ett annat håll, det finns bara ett alternativ.

Att Fredrik kommer och bär ner min cykel åt mig!

Så, gårdagens ros gick till Fredrik. Min räddare i nöden.

Lägenheten vi kollade var för övrigt inte så bra.