Dagens ungdom

När jag är ute på skolor är mitt syfte att prata med gymnasietjejer och informera dem om Stella.

Det är inte alltid så lätt som det låter...

För några veckor sedan var jag på Norra Real, där såg jag en ensam tjej sitta på en bänk.

Hon satt där med sitt långa hår och läste en bok.

Henne ska jag prata med tänkte jag.

Gick fram och presenterade mig. Hej jag heter Rebecka och jag jobbar på ett mentorprogram som heter Stella.

ÖÖHHMM HÖÖEEIIJ, sa personen tillbaka.

Jag fattade precis i den sekunden att det här var ingen söt tonårstjej. Det är en pojke. En pojke med långt hår!

Så jag tänker snabbt och fortsätter: Ja, ehm.. var ligger uppehållsrummet?

Eftersom vi stod precis utanför var det inte så svårt för honom att visa mig vägen dit.

Pinsamt..