Jag vet inte om en dag kan börja i mer panik än den gjorde idag.
(Emilia, jag är osäker på om du ska läsa vidare.)
Trycker på knappen och hissen tar mig till tredje våningen. Väl där ska jag bara stoppa in min nyckel, vrida om och så är jag inne på kontoret.
Nyckeln går i. Den går i men fastnar.
Jag är alltså fast i hissen.
Min nyckel är också fast i hissen.
Det gör att jag inte bara kan trycka på BV och åka ner igen för mina nycklar sitter i dörren och skulle stoppa hissen och ta sönder något om jag tryckte ner.
PANIK! JAG ÄR FAST!
Var finns luckan i taket som jag kan krypa ut ur? VA? DET FINNS INGEN?!
Vad gör jag NU?
Rycker, vrider, puttar och skriker på nyckeln och låset att samarbeta men nej. Ingenting fungerar. Jag börjar känna på nyckeln om den går att bryta av.. Det skulle kanske gå... Mina fingrar blöder...
Sen hör jag att det redan är någon på kontoret. Jag bankar på dörren, ringer på alla klockor jag hittar.
HALLÅÅ?!?!
Är det någon där?
Så hör jag någon..
Hjältinnan dyker upp likt en ängel. Men vad kan hon göra? Jag är inne i hissen. Fast. Hon är på andra sidan.
Hon börjar rycka i dörren, putta, sparka allt vad hon kan.
Poff..
Nyckeln lossnar men jag är fortfarande inlåst.
Tackar hjälpen på andra sidan dörren och tar hissen upp till fjärde våningen. Där går det bättre, jag är FRI!
Tar trapporna NER en våning. Det går fint trots krassliga lungor.
No comments:
Post a Comment