Fredrik och jag var tvungna att smyga ut från lägenheten utan att någon skulle se oss.
Det var städdag på innergården.
Som vanligt var vi inte speciellt sugna på att vara med.
Hela huset samlas kring den lilla rabatten och krattar.
Eller står och småpratar med en grillad korv.
Fredriks idé var att vi skulle smita hemifrån innan 10.30 då spektaklet skulle börja och dra runt på stan till 13 då vi skulle vara i väg. Det tyckte jag var onödigt men nu i efterhand är frågan om det inte hade varit bättre.
För när vi skulle ut runt 12 var vi som två spioner i någon film.
En stod i sovrummet och kikade ut mellan persiennerna och en i hallen kikades i dörrhålet.
När kusten såg klar ut sprang vi ut genom dörren.
Då kom en granne i trappan och vi kutade in igen med andan i halsen.
SÅG HAN OSS?!
Några minuters spänd väntan i hallen och sedan ut igen.
Planen var: rädda sig den som kan.
Fredrik fick en hejdundrandes fart ner för trapporna, förbi fönstren där grannarna kunde se honom och ut i friheten!
Jag kom snubblades efter i mina klackar, inte lika smidig.
Såhär kan vi inte hålla på!
Den enda lösningen är att flytta.
Även den planen gick sådär:
No comments:
Post a Comment