I morse när jag gick till jobbet lyssnade jag på musik och var i min egen värld som vanligt.
När jag nästan var framme ställer sig en kille och stoppar mig på gatan.
Han vinkar och försöker få kontakt genom att ställa sig i vägen.
Trevlig som jag är tar jag av mig lurarna och säger:
JAG KÄNNER INTE DIG!!!
Precis när jag tagit mitt första steg vidare säger han mitt namn och ler ett brett leende.
Och DÅ känner jag igen honom!
Rishu!
Från min klass på Hyper Island! Vi har inte setts på flera år och till mitt försvar hade han en ny frisyr.
Usch, är det så här man blir efter typ fem år i Stockholm?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment