Nu räcker det Cerazette! Du åker UT!

För snart två månader sedan tyckte min barnmorska att jag skulle byta från mina gamla p-piller ("äldre generationens p-piller") till minipiller. Hon tyckte att det var onödigt att jag skulle proppa i mig en massa hormoner och att dessa nya skulle vara mer skonsamma för kroppen. Bra för blodtrycket och risken för blodproppar skulle minska.

Bra idé tyckte jag.

Efter två månader med Cerazette är jag inte lika övertygad.

Jag har förändrats så mycket att jag knappt känner igen mig själv. Kämpar dagligen med att fortsätta vara MIG själv och inte en deprimerad människa som jag inte känner.

Det tar på krafterna.

Jag tappar hår.
Jag har fått fett hår. (Då är det värt att tillägga att jag har i mer än 10 års tid tvättat mitt hår en gång i veckan och det har fungerat perfekt. Men helt plötsligt klarar jag två dagar innan håret ser fruktansvärt ut.)
Mina naglar har blivit vågiga. Trodde det var brist på något ämne men ne j- Cerazette!

Jag är orkeslös.
Jag är otrevlig.
Jag orkar inte ens svara på ett sms. (Förlåt alla..)

Men det värsta av allt:
Jag har fått dödsångest. Jag vaknar mitt i natten och ångrar att jag ens föddes för då måste jag en dag dö.

Jag har tidigare i mitt liv aldrig haft en sådan tanke. Jag är en glad människa, en positiv människa. En människa som älskar livet och sover gott om natten. En sådan tanke FINNS INTE!

Det har Cerazette förändrat.

Jag kan inte hålla humöret uppe en hel dag. Jag känner mig allmänt labil.

Cerazette jag hatar dig. Hade jag inte brytt mig om miljön hade jag eldat upp dig. Men nu ska jag ta allt som har med dig att göra, stoppa det i en påse och lämna in dig på Apoteket.

Det är över nu! 

Jag ska aldrig någonsin igen proppa i mig hormoner...

______________

Tillägg: Nej jag är inte suicidal. Ni behöver inte lägga in mig. Jag mår egentligen jättebra men hormonerna gör mig lite labil.