Ett år senare

Just idag är det ett år sedan min pappa opererades mot prostatacancer.

De säger att det tar 10 år att bli friskförklarad från cancer men sedan den dagen för exakt ett år sedan har det inte funnits ett spår av cancer i hans kropp.

Jag vet inte om det bara är jag som just fått upp ögonen för denna sjukdom eller om det under det senaste året blivit mer fokus på prostatacancer. Jag tänker på till exempel blå bandet, mustasch kampen eller Gert Fylking och Robert Ashberg som går genom Sverige och samlar in pengar.

Jag minns när mamma och jag lämnade av pappa på sjukhuset då han skulle opereras och jag sa för första gången på så länge jag kan minnas att: "Jag älskar dig pappa."

Att det ska behövas cancer för att säga något så självklart till sina nära?

Men trots denna mörka tid är alla mina minnen efter operationen är fyllda med så mycket lycka.

När mamma och jag kom till sjukhuset med drömtårta, hans favorit.

När jag och syster kom till sjukhuset några dagar senare och såg pappa äta korv. Jag har aldrig varit så lycklig att se min pappa äta korv! Just då förstod jag att allting kommer att bli bra igen...

Jag minns när jag hämtade pappa på sjukhuset. Vi skulle få åka hem! Men innan det bar av till Ronneby så var jag tvungen att på sista ansökningsdagen smita in till Hyper Island och lämna in min ansökan till hösten med en nyopererad pappa i framsätet.

Pappa kom hem, jag kom in på Hyper.. vilket år det har varit.

Nu undrar kanske du, varför skriver hon det här?

Ja det ska jag säga dig.

Det är för att väcka uppmärksamhet åt cancer!

Ingen skall vara rädd för att testa sig! Cancer är inte längre lika med döden, det finns behandling! Men för att få behandling krävs en diagnos!

Cancer kan vara ett uppvaknande från det konstiga liv vi lever.

Ett uppvaknande av kärlek och uppskattning av varandra.

Och inte minst, hitta uppskattning i det lilla i livet. Som att äta korv till exempel. :)