THAT WAS THAT

Igår var det bio, THIS IS IT Michael Jacksons sista repetitioner inför de 50 (!!!) konserter han skulle göra i London.

Jag hade förberett mig inför en riktig gråtfest. Men det blev inte alls som jag trodde.

Det började med att någon gång under dagen blev jag monstersjuk.

Vi hade bestämt att vi skulle ut och äta innan bion jag men innan dess var jag tvungen att gå till apoteket och spendera 300:- på mediciner så jag skulle överleva kvällen.

Väl på restaurangen beställde jag in mat.. som jag inte ens rörde. Jag mådde så sjukt illa. Satt där med min jacka, Marias kofta och hennes jacka. Men ändå frös jag som in i. Kommer aldrig mer kunna gå på det stället, personalen måste tyckt jag var skitkonstig. Sitter och beställer in mat med dubbla jackor och sen åt jag ingenting. Bara satt i soffan och försökte få tiden att gå snabbare.

Jag var väldigt nära på att ge upp och åka hem. Men jag ville så gärna se den filmen, jag har längtat så länge.

Väl inne på bion så blev det värre. Det var en massa snorungar där inne! Precis vad jag INTE önskade!

I början av filmen rullade det en text om vad vi skulle få se... tror ni inte att skitungarna sitter och SKRATTAR!

Till slut fick jag nog och skrek: SHUT UP!!!

Varför jag skrek shut up och inte håll käften vet jag faktiskt inte. :) Kan va febern.

Vad jag kan säga om filmen är att Michael var fantastisk. Vilken röst, vilka låtar, vilken fantastiskt ödmjuk och vänlig människa han var.

Har aldrig sett en så engagerad artist! Han ville att allt skulle vara PERFEKT. Det skulle verkligen bli hans sista och absolut bästa show. Tyvärr fick han aldrig världen se att han fortfarande var så otroligt bra på att sjunga och dansa. Det är inte klokt.

Jag trodde att jag skulle gråta men jag satt och log HELA filmen. Den var verkligen värdig.

När jag kom hem hade jag 38.5 i feber. Trots alla tabletter. YEY!