Två fån på rad 10

Jag och Karro har varit och tittat på när Balettakademien, Kungliga Svenska Balettskolan och Danshögskolan hade sin avslutningsföreställning. Jag tror det var som någon form av examensarbete som presenterades.

Första dansen.

Folk hoppar runt och ålar sig på golvet... utan musik! Jag vågade knappt andas. Det var hemskt. Karro och jag fick bita oss i läppen för att inte börja fnissa, för det skulle ha hörts - det var knäpptyst i hela salongen.

Modern dans utan musik var lite för mycket för oss nybörjare.

Vi blev lite rädda att det skulle fortsätta såhär hela föreställningen eftersom vi hade sett i programbladet att en dans skulle vara i 15-20 minuter.

När andra dansen drog igång hörde vi musiken. Äntligen, vi kunde pusta ut!

Fast det blev ganska läskigt när en tjej dansade runt i brygga. Som i Exorcisten när den läskiga tjejen går ner för trappan! uh!

Föreställningen blev bara bättre och bättre! Och avslutades med ett helt fantastiskt nummer av Balettakademien där J en gammal Ronnebybo var grym!

När föreställningen var över var Karro och jag så exalterade att vi bestämde oss för att ställa oss upp och applådera.

Japp, i vanliga fall när någon gör det så är det alltid nån mer som hänger på.

Men nej. Inte den här gången! Inte när man kollar på modern dans. Då sitter man och applåderar.

Där stod vi som två fån och vad gör man då? Vi kunde ju inte sätta oss ner igen, då skulle alla andra se att vi skämdes. Vi fick helt enkelt stå kvar, fortsätta att applådera och hålla god min...