Fångad med händerna i kakburken

I fredags när Fredrik och jag åt middag innan bion hände en otäck sak.

Bakom mig hör jag någon tappa mynt eller en nyckelknippa, så jag vänder mig om.

Min syn är då chockande.

Där står en man med händerna i någon annans jacka. Han har alltså med flit tappat något på golvet som gör att han måste böja sig ner, när han väl står där böjd så passade han på att rota igenom fickor.

Jag tar honom på bar gärning och spänner mina svartaste och mest onda ögon i honom. Han ställer sig då snabbt upp och visar mig att han inte har tagit något. Vilket han hade gjort om han inte blivit påkommen. Han tassar i väg och det otäckaste av allt är att han sätter sig några bord bort och blänger på mig.

Han ska göra något dumt mot mig när jag ätit klart och måste gå förbi för att komma ut.

Han väntar ut mig, vilket är läskigt.

När det är dags för oss att gå, vi har en film att passa vill jag verkligen inte ta den vägen ut. Fredrik säger att det inte är någon fara. Men vem vet vad han kan göra? Jag vet inte hur höga människor är eller beter sig men jag vet att det kan vara läge att passa sig.

Egentligen vill jag inte ge vika och smyga ut bakvägen. Jag vill gå förbi honom, blänga en gång till och sedan dra.

Men det vore att utmana ödet.

Istället övertalar jag Fredrik att ta andra vägen ut tillsammans med mig.

Det gick bra och jag hoppas att nollan inte fick med sig något av värde hem.