Spänningshuvudvärken sitter i och käken är katastrof.
När jag berättat att jag ska gå till naprapaten har varenda åhörare sagt:
Åh, vad skönt!
EH, NEJ! Då har de aldrig blivit brutalt misshandlade av en naprapat vill ja lova. Även fast jag inte fött något barn relaterar jag ändå smärtan till det. Jag tror det är det närmsta man kan komma.
Hon tar på sig plasthandskar och tar tag i mina käkmuskler på insidan. Det är som att ha den värsta tänkbara träningsvärk och sedan en människa som tar ett stadigt grepp om hela muskeln, trycker sitt mest smärtsamma och släpper inte.
Jag har en hög smärttröskel men i den situationen ligger jag på mina händer och bara försöker andas. Tänk profylax!
Frågade henne vad jag själv kan göra för att slippa detta, stressa mindre blev svaret.
Ja, det går ju inte så bra för mig så
misshandeln fortsätter på tisdag.