Kom in till mig!

En sen natt förra veckan när Fredrik var på väg hem från jobbet och jag låg och sov hände följande:

Klockan var säkert närmare två när Fredrik öppnar porten till trapphuset. Han ska bara upp en liten bit och tänder därför inte lyset.

Han går upp för trappan och plötsligt känner han något mot sitt ben.

Något som rör honom i mörkret!

Han kutar upp de sista stegen och slänger sig på lysknappen.

Vid hans ben står en kisse!!

En svart jättesöt kisse som antagligen smitit in tillsammans med honom och nu stryker sig mot hans ben.

Fredrik går in i lägenheten. Jag vaknar och han berättar det här för mig.

Jag vill såklart släppa in katten.

Men Fredrik kikar bara på den i dörrhålet.

Och där sitter den så snällt och väntar.

Sitter utanför vår dörr! Säkert med jättestora ögon som BER honom att öppna dörren och låta honom komma in i värmen.

(Jag dör, det är bara för sött!)

Fredrik går och lägger sig men vaknar upp riktigt tidigt på morgonen och kutar till dörren.

Är kissen kvar nu så släpper vi in den, ropar jag.

Fredrik öppnar och ropar på den. Kiiiisss, kiiiisss! Kissen?

Hans nattvän är borta. Ingen katt kommer när han ropar.

Jag tänker på den här katten varje dag nu.

Vi skulle tagit den när vi hade chansen!