För bara en liten stund sedan ringde Fredrik och sa att han var på väg hem från jobbet. När han var utanför lägenhetsporten mötte han den lilla katten igen.
När den nyheten nådde mig rusade jag ner i morgonrock och pannlampa (jag låg och läste när han ringde) för att få träffa kissen.
ÅH! Så söt den va!
Den kutade mot mig med sånna söta hopskutt som katter gör. Det kändes som att jag hämtade mitt barn på dagis.
En liten, liten sockersöt katt som jag höll i min famn.
Och då upptäckte vi det:
HALSBANDET!
Katten är inte min. Katten är inte herrelös.
Den skuttade ner från min famn och kommer ägna natten åt att jaga någon av södermalms alla råttor.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment