Då mitt lås till cykeln har fastnat på grund av för lite smörj har jag nu i några dagar fått promenera till jobbet.
I dag var det rysligt kallt men jag fick snällt traska ändå. En bit i alla fall.
Gick i min egen värld och lyssnade på Hannah och Amanda (i brist på nytt från Alex och Sigge) tills jag fick ett sms:
ÄR DET DU SOM ÄR ROSA?
- JA! (Jag stannar tvärt och tittar mig omkring. Trots att jag hade rätt nya linser på mig ser jag inte denna person som jag känner och fortsätter att gå.)
STANNA DÄR DU ÄR!
- Okej. (Sagt och gjort.)
Två sekunder senare stannar en bil precis bredvid mig. Jag sträcker mig för att öppna dörren, då kör den i väg några meter. Väldigt roligt, speciellt när jag är på mitt "härliga" morgonhumör. Som tur väl var "skämtades" det bara en gång och inne i bilen sitter en garvande Chafic som jag delar kontor med.
Jag får alltså skjuts genom en dimmig och kall Stockholmsmorgon. Han ska inte ens upp till kontoret så jag slipper till och med cirkulera kring halva Östermalm för att hitta en parkeringsplats. Jag blir bara avsläppt precis utanför dörren, sen kör han vidare.
Perfekt.
Det skulle passa bra att bli upplockad strax efter 17 i eftermiddag. Då kan vi hämta Fredrik och sen köra ett par ärenden. Hade varit suuuuuuper. Vi säger så, tack!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment